Under mina gymnasie­år, strax innan den riktiga friheten började, tog två drömmar form. Jag visste inte vad jag en dag ville jobba med, men jag visste att jag ville lära mig det franska språket flytande och ännu starkare var drömmen om att en dag få ge ut en bok.

Tidigt hade jag förstått att det skrivna ordet var mitt uttrycks­sätt. Att få fantisera ihop sagor som barn, upp­satserna som lästes upp i skolan, dikterna som kom till när kärleken var obesvarad i tonåren, breven som skulle reda ut och förklara. Att i ner­tecknade ord få uttrycka saknaden, längtan, sorgen, när livet inte riktigt blev som man tänkt sig.

När de närmaste vännerna bildade familj och etablerade tillvaron flyttade jag till Paris och levde inlednings­vis ett kring­flackande liv. Tre månader som blev sju år, fängslad av den franska livs­glädjen, melan­kolin i kontrast – och språket. Jag skrev långa brev hem, uppfylld av möten och upp­levelser.

Livsinsikter, verklighet och fantasi

Boken jag ville skriva låg där någon­stans och gnagde men historien kom inte riktigt till mig, trots allt som hände. Inspi­rerad av den mängd böcker jag läste prövade jag mig fram men gav upp alltför lätt. Skrivar­kursen så småningom blev en befrielse. När jag lärde mig att en bok inte behöver skrivas i krono­logisk ordning, utan att scenerna kunde växa fram och senare kopplas ihop.

Att i över tjugo år ha arbetat med människor i utveckling har givetvis präglat mig. Att röra sig runt frågor som Hur lik är jag den jag vill vara? När är jag den bästa versionen av mig själv? Har livet bara blivit eller är det jag själv som ändå har valt, medvetet och omedvetet? Insikterna lades på varandra och en liten skärva av verklig­heten blandades med mängder av fantasi och historien var där.

Det är så jag vill skriva. Karva ut en bit av ett liv, sätta ljuset på den inre viljan och de yttre för­vänt­ning­arna, på mot­stridig­heter i känsla och förnuft, på livets nyck­full­het men också varma möten. Att få sjunka in i en text, låta obemärkt tiden gå, få ihop orden till det tänkta flödet – det känslan vill jag aldrig mer vara utan.